Jag kom att tänka på livets triangel när jag njöt av rosorna.  Först är vi i knopp med hela livet framför oss. Därefter är vi i full blom, mitt uppe i livet. Livet går i högt tempo och fylls av många händelser.  Sedan går livet över i ett mer stillsamt skede och vi lever kvar, precis som den överblommade blomman. Den är fortfarande vacker, len och doftar gott – fortfarande njutbar – den har bara gått förbi sin peak. Just denna blev senare rosenblad på ett bröllopsbord.