I Dalarna blev det mörkt redan vid 15-tiden under nyårshelgen. Då var det fint att mötas av några meter höga ljusgranar när man anlände till Orsa. Till vänster Orsa stads- och kommunvapen. Här hade man betydande sandstensbrytning och vapnet föreställer en kvarnsten med de karakteristiska linjerna man ristade in i stenen, för att säden skulle centreras in mot stenens mitthål.
Trettondagsafton var vi 17 glada vandrare ute i duggregnet. Sen blev det bastu och årets första havsdopp! Mobilfoto.
Eget tema 1
Flanör mitt i steget … fast träden är huvudnumret och det får mig att tänka: Varje träd är ett steg framåt … apropå den bra videon med Greta Thunberg och George som jag såg idag.
Köldfenomenet ser vi inte mycket av i mina trakter – långfärdsskridskorna har blivit använda 1 gång på 3 säsonger …. så jag tog bilen norrut för nyårshelgen för att fånga isen.
Jag har nog aldrig tidigare sett hela himlen i denna lila färg.
Är det någon som känner igen sig? (utan att tjuvtitta på skyltarna). Skriv en kommentar i så fall. Har ingen prickat rätt kommer facit om en vecka i kommentarerna.
I Berlin är det många som cyklar till jobbet och det är lätt att ta sig fram per cykel. Och Berlin har förvånansvärt många parker, inklusive cykelstigar. Jag arbetade i Berlin 4 majveckor i år och gör gärna om det. Nästa gång skippar jag tunnelbanan och använder Berlincyklarna istället. Man löser medlemskap och checkar sen in och ut dem runtom i staden. Återlämnad = taxametern slutar ticka. Min kurskamrat betalade ca 200 kr i månaden i cykeltaxa, medan kollektivtrafikkortet kostade 800 kr.
En bit av Berlinmuren står kvar, i f.d. Östberlin, och är idag ett känt besöksmål. C-galleriet heter det nu och där målades efter murens fall många målningar, som blivit permanenta, och som nyligen renoverats av konstnärerna. Målningarna säger mycket om den tidens Berlin och anda, och är intressanta att uppleva. Detta är en av de mest kända. Känner ni igen herrarna? Bildtexten: Gode God, hjälp mig att överleva denna dödliga kärlek.
I början av november var mamma och jag på upptäcktsfärd till Rom. En stad som imponerar. Maten, vyerna, antiken som poppar upp överallt, även helt oväntat strax intill ett modernt hus, kullerstensgatorna med små mysiga butiker. Det blir nog fler gånger till Rom 🙂 Och att kunna strosa i staden i 18 grader och kortärmat i början av november var också en skön upplevelse.
Berlin, i ett inne-område i stan, där kreativa personer håller till och många nattklubbar finns.
Kjell Engmans utställning av konstglas var något alldeles extra
Aldrig mer! Det är vad jag tycker om krig. Bonusfoto nedan. Båda är fotade i gränden Dead chicken alley i Berlin Mitte. På den övre bilden står jag tryckt uppemot väggen för att få detta att rymmas i kameran.
Utanför Otto Weidt-muséet i Berlin finns han själv avbildad, och att höra berättelsen om honom är upplyftande. Han gjorde en strålande insats – under nazisternas styre, mitt i hjärtat av Berlin valde han sin egen väg. I sin lilla fabrik anställde tillverkaren Otto Weidt under andra världskriget främst blinda och döva judar. Men även judar utan handikapp, vilket var förbjudet. Fabriken tillverkade kvastar och borstar, bland annat för tyska armén. Han lärde sig yrket när hans egen syn försämrades och han blev senare blind. Hans ansträngningar att skydda sina judiska arbetare från förföljelse och deportering visas på museet. När hotet ökade sökte han gömställen för dem. En gömdes i huset som syns på bilden och som nu är Museum Blindenwerkstatt Otto Weidt. Andra deporterades trots Ottos ansträngningar, men han lyckades rädda flera av dessa också genom att resa till lägren. På museet kan man läsa olika livsberättelser om hans personal. Det är upplyftande att läsa om Ottos medmänsklighet och hans insats, som gjorde skillnad.
Den här gränden nära Hackescher Markt är känd, fast jag hittade den av en slump, och vid precis rätt tid på dagen när eftermiddagsljuset silar ner. Som att kliva in i en annan värld! Här får vem som helst måla på fasaderna och Berlins främsta fasadmålare gör det. Ständigt. Så går man hit varannan vecka hittar man alltid nya målningar. I gränden finns också ett café, en filmsalong som visar kvalitetsfilmer (inkl. svensk film!) och två muséer. Ett om Anne Frank, ett om en Otto Weidt inom motståndsrörelsen som räddade många judar.
Gränden heter Dead Chicken Alley. Hittar du inte den på kartan så sök på Rosenthaler Straße 39. Byta-värld-känslan fick mig att associera till att kliva in från vanliga London in i Harry Potter-världens Diagon Alley.
Vid väggen på café Fuchs i Berlin Mitte, maj 2019