Att fotografera stjärnhimmel är faktiskt ganska enkelt. Och nu i augusti får du med extra mycket av Vintergatan. Med stativ och rätt kamerainställningar kan alla få med stjärnor på bild.  Vill man få det att se lika fantastiskt ut som wow-bilderna du sett behövs dock en kamera som klarar högre isotal – annars fångas inte tillräckligt av stjärnljuset och många av stjärnorna kommer inte med i bild. Du bör också fotografera i raw istället för i jpeg för att få fram stjärnorna. Efterbearbetningen i t.ex. Lightroom gör stor skillnad gentemot fotot direkt ur kameran.

Mycket av kunskapen nedan har jag lärt mig av Pär Ohlson, en föreläsare jag rekommenderar å det varmaste! Han gör allt inspirerande och begripligt.

Här är en av Pärs bilder på Vintergatan:

Kamerainställningar

Vill man ha en enkel hållregel så är den ”Max iso, max bländare, max vidvinkel och 15-30 sekunder och manuell”. Max-talen är för att få med så mycket stjärnhimmel som möjligt och samtidigt få med förgrunden där du står i fotot. Kruxet är att få in max ljus för att få med max antal stjärnor, och ändå inte få fotot för ljust eller för brusigt. Och glöm inte att fotografera med raw + jpg. Använd kamerans självutlösare, eller extern.

Att ställa skärpa

Montera kameran på stativet och använd autofokus för att ställa in skärpan på ”evighet” = något långt borta. Använd något ljust föremål, som upplysta hus eller en fyr, så att kameran hittar skärpan. Slå sedan över till manuell fokus och rör inte skärpan mer. Detta är viktigt för att få skarpa bilder – i mörkret hittar inte kameran skärpan. Du kan även använda din pannlampa/ficklampa för att lysa upp föremålet du använder för att ställa in fokus. Kontrollera med jämna mellanrum i displayen att dina tagna bilder har skärpa (zooma in) – det är lätt att komma åt objektivet i mörkret och då komma hem med oskarpa bilder.

När skärpan är satt så stäng också av objektivets vibrationsdämpare/stabilisator, om det har sådant. Den letar efter rörelse även om kameran står på stativ och försöker kompensera den, och kan då åstadkomma oskärpa. Stabilisatorn ska vara avstängd vid stativfotografering enligt experterna.

Sätt nu kamerans programknapp på M för manuellt och ställ in den tid och bländare du vill använda.  Bländaren ska vara på max, för att släppa in max ljus.

Fototid

Tiden sätts för att hinna få in max ljus och ändå ha skarpa stjärnor. Självklart kan du ha längre tid än 15-30 sekunder men då kommer stjärnorna att ha ”fartränder” eftersom jorden roterar. Det kan ju vara en rolig effekt i sig. Olika kameror har olika maxtid för att undvika ”fartränder”, beroende på sensorstorlek och brännvidd du använder. Din kameras tid ser du i tabellen nedan. Prova gärna olika tider inom intervallet 15-30 sekunder, de ger lite olika färger på himlen.

Iso – filmens ljuskänslighet och brus

Hållregeln är max iso, till exempel 6400 iso (har din kamera tokmycket iso, tex 59000, så gäller inte max.) Med max iso fångar du fler av Vintergatans stjärnor. Bilden kan se ut som den är tagen på eftermiddagen, det gör inget för då har du mycket information med dig hem. Det är lättare att dra ner exponeringen i efterbehandlingen än att leta information i en mörk bild. Samtidigt vill du ha så få störande ljuskällor runt dig som möjligt, så att ljuset kommer från stjärnorna. Försök hitta en riktigt mörk plats och fotografera i den riktning det är minst ljusföroreningar. Prova lite olika isotal (3200-6400) för att få olika himlafärger. Bilderna/färgerna kan se konstiga ut i kameran, och kommer att ändra sig mycket i bildredigeringen.

Mer iso ger också bilden mer brus, det som förr kallades kornighet. Försök därför hitta en balans med många stjärnor och lägre iso. Stäng ändå av kamerans brusreducering, så att fotot inte påverkas av den och kan efterbearbetas helt ren i bildprogrammet hemma i datorn.

Har kameran max 1600 iso som min Nikon D40 har kommer bilderna att bli lite mörka med rätt fototid. Jag får inte med tre lager stjärndjup med det isotalet, men jag får fortfarande med stjärnor. 5000 iso är att föredra. Numera fotar jag med en Canon 7D som har iso upp till 6400. Enligt Pär är stjärnfotografering en prylsport så en bra kamera och ljusstarka objektiv gör stor skillnad på mängden stjärnor, men alla får med sig stjärnor i bild.

Några olika bildexempel (klicka på bilden för att se stor version):

Färdigbehandlat foto, fotat av mig med Pärs kamera Canon 6 D och canons 16-35 mm, luxuryobjektiv:

Här är Pärs Ohlsons version av samma motiv, med annan (och mer) efterbehandling:

Fototips

Många stjärnfotografer ser ut sitt pampiga landmärke, ofta i naturen, och räknar ut vilken dag på året som ger snyggast stjärneffekt och fotograferar sedan motivet med skärpa hela vägen. Vill du bara fotografera en bit av stjärnhimlen, utan land eller trädtoppar, kan du prova annat objektiv än vidvinkel.

Måla med ljus: Du kan använda pannlampan för att lysa upp marken/ett föremål i förgrunden med ljus 1-3 sekunder under fototiden. Då blir det så här:

När är bäst att fotografera vintergatan?

Eftersom jorden roterar så varierar Vintergatans position under året, från ett långt streck högt på himlen, till ett vertikalt streck från horisonten och upp. Det finns webbplatser som hjälper dig att räkna ut detta för din plats.

I mars har vintergatan bra position för Sverige, den ligger som ett streck från sydväst till nordväst … fortfarande ganska högt upp men den går att få med inklusive förgrund på landbacken. Vill man ha den som ett vertikalt streck från horisonten och uppåt har Vintergatan bästa position mitt i sommaren, men då är det för ljusa nätter. Vänta in augustinätterna, som är mörka. Då går solen mer än 16 grader nedanför horisonten på natten och ger inte ljusföroreningar i bild. Augusti är bästa period på året för att fotografera Vintergatan vertikalt, sedan blir det gradvis sämre fram till februari som är vändpunkten.

Räkna med några timmar ute, inte minst för att varje motiv fotograferas i en iso-serie och gärna med två olika tider också. Ett bra tillfälle att njuta av naturens pampighet 🙂

Ta med

• Kläder, kläder, kläder. Att fotografera i totalt mörker tar tid och varma kläder är ett måste. I mars använde jag 2 lager ullställ och vindtäta byxor ovanpå det, i Bohuslän med tempen vid nollan. Det var lagom. Kängor, ullsockar, buff, polotröja (i ull), mössa och två olika vantar – ett par tjocka och ett par fingervantar. Och en bra jacka som ger värme och vindskydd. Det är ofta frysandet som får fotografen att gå hem, inte kameran eller fotolusten.
• Termos med varm dryck och mackor
• Sittdyna
• Pannlampa! Välj en som även kan lysa rött, för väl på plats vill du inte tända vitt ljus utan vill behålla ditt mörkerseende så gott det går. Du behöver det för att komponera ditt motiv i displayen.
• Fulladdad mobil. Viktigt för säkerheten ifall du stukar foten i mörkret och behöver hjälp.
• Ta gärna med en fotokamrat så ni är två ute i naturen.

Välkommen ut i sommarnatten för att prova! 🙂

Hur brukar du göra? Har du egna råd eller knep att tipsa om? Skriv gärna i kommentarsfältet.