Dagen går mot sin avslutning och färjan lägger ut. Ut mot ett nytt år och nya utmaningar. Tack för i år! (mobilfoto)
månadsarkiv: december 2014
112. Infart – 364/365
113. Infruset – 363/365
165. Ljust – 362/365
155. Lagrad – 361/365
147. Krona – 360/365
Tea for two – 359/365
Julmums – 358/365
175. Lärpeng – 357/365
En väldigt spännande del av resan, och en huvudingrediens, var Nebra Sky disc. Skivan av brons med guldinläggningar hittades vid byn/staden Nebra 2012 och sedan dess har man byggt upp ett utställningsmuseum som berättar allt om himmelsskivan (Himmelsscheibe på tyska). Den ändrade nämligen vår syn på bronsåldersmänniskan. Tidigare visste vi inte de intresserade sig för himlen och dessutom kunde tyda den. Skivan, som väger nära 6 kilo visar fullmåne, månskära, stjärnbilden plejaderna och ytterligare ett trettiotal stjärnor. an använde skivan för att tyda årstiderna gentemot stjärnbilderna. När nymånen står precis under plejaderna på himlen är det dags att så, och när fullmånen står på samma plats, med resten av stjärnorna i rätt läge, är det dags att skörda. De hade också räknat ut att ”kalendern” behövde justeras vart tredje år, då antalet månvarv inte stämmer exakt med jordens 365 dagarsvarv runt sin egen axel. (ja, just att jorden roterar kanske de inte hade kommit på, men de förstod verkligen himlavalvets rörelser). Skivan betraktades som ett heligt föremål och kunskapen gick i arv från en generation till nästa. Den användes i 400-500 år, sedan begravdes den med hedersbetygelser. Ja vi lärde oss verkligen mycket om denna ”peng” – en riktig lärpeng 🙂
Trakten kring Nebra och Halle var välbebodda på bronsåldern, då de två floderna och den frodiga dalgången gav ypperliga levnadsförhållanden. Människan vandrade upp från Afrika till Europa och vistades i denna del av Tyskland redan för 24 000 år sedan. Även lejon och elefanter vandrade upp – antagligen följde människan dem – och vi fick lära oss mycket om människornas levnadsvanor och hur de lyckades jaga och döda de 4,5 meter höga elefanterna. Ja, vi räckte dem bara till halva låret på den tiden! Neandertalare, homos erectus och homo sapiens vandrade upp. I början parade sig neandertalare och homo erectus, men bara ettusen år senare hade det upphört. Det har dna från utgrävningar visat. När istiden närmade sig svängde klimatet tätare, kanske med några hundra års mellanrum istället för flera tusen års, och det gällde att kunna anpassa sig till de nya förhållandena. Man tror att homo sapiens överlevde tack vare sin uppfinningsrikedom, medan neandertalarna dog ut för att de inte klarade snabb anpassning lika väl. Har ni vägarna till sydöstra Tyskland och dess vindistrikt finns ett väldigt bra Bronsåldersmuseum i Halle (länsmuséet). Muséet är pedagogiskt med modernt utställningssätt och faktiskt riktigt kul. Där finns också en suverän engelskspåkig guide! På länken hittar du en engelskspråkig film om muséet – elefanten visas och museumet presenteras bra. Tyvärr är det fotoförbud inne på muséet.
Just nu planerar muséet en kommande utställning om Gustav II Adolf och allt han gjorde för trakten. Han finns t.ex. avbildad i en av Leipzigs kyrkor, St Thomaskyrkan, där J.S. Bach grav finns. Slaget vid Lützen stod bara någon mil bort från Halle. Jag minns inte om utställningen kommer 2015 eller 2016 men den annonseras garanterat på hemsidan när det är dags.
336. Utflykt – 356/365
Vi gjorde en utflykt till upptäckts-platsen för Nebra sky disc. Det var en dryg bit att klättra för att se utsikten från tornet. Men väl värt det! Tornet är byggt uppe på berget, strax intill där himmelsskivan grävdes fram. Från tornet kan man se de berg bronsålders-människorna använde för att mäta vårdagsjämningens och höstdagjämningens ankomst. När solen strålade i en viss vinkel vid uppgång eller nedgång, från de utvalda bergen till platsen där tornet står – då var det dags att så eller att skörda. Helt otroligt vad de kunde räkna ut. (På bronsåldern fanns inga träd på berget, så tornet är byggt för att kompensera skogens höjd och ge oss ’samma’ utsikt som bronsåldersfolket hade.)
16. Barnprogram – 355/365
Det är läckert att komma åkande genom ett jordbrukslandskap med ålderstigna hus, med fält efter fält efter fält, och plötsligt få syn på denna byggnad. Vi är på väg till utställningsmuseumet för Himmelsskivan, som byggts nära utgrävningsplatsen. Barnen i skolklassen är också på väg dit, för ett halvdagsprogram på muséet. (Fotograferat gm bilrutan).
78. Glashus – 354/365
Detta ”glashus” är Paulinerkyrkan i Leipzig, som nu återuppbyggts. Ursprungskyrkan byggdes på 1200-talet och användes av dominikanermunkar. Den stod genom alla tidsåldrar och Johan Sebastian Bach spelade ofta sin musik på gudtjänster här under sina 20 tjänsteår i Leipzig. 1545 blev den universitetskyrka och invigdes av Martin Luther.
Den klarade sig oskadd genom andra världskriget men sen gick det inte längre. DDR:s premiärminister Honecker retade sig på kyrkan och den symbol den kunde vara (religion var ju inte tillåten under komunismen) … till slut sa han att ”den måste bort”. Protesterna hjälpte inte. De protesterande arresterades. Inför befokningens förtvivlade ögon revs kyrkan, inklusive den fungerande 400 år gamla orgeln som Bach spelat på. Tänk att en 50-årig ”parentes” som Östtyskland fick förstöra kulturvärden från århundraden … Idag är kyrkan återuppbyggd i ny form, som del av universitetet, för Leipzigborna ville inte vara utan sin kyrka. Tornets assymetriskt placerade fönster och den inre silhuetten symboliserar den gamla kyrkan under pågående rivning. Tornet som sticker upp till vänster är en påminnelse om den ursprungliga kyrkans torn.
42. Engagerad – 353/365
Vår guide Tim var verkligen engagerad och mycket bra. Han lärde oss massor om Leipzig i nutid och dåtid på ett engagerande sätt. Ska ni till Leipzig rekommenderar jag verkligen att ni bokar en guidad tur med honom. Han jobbar för företaget Leipzig Erleben GmbH och är Leipzig-guide sedan 7 år tillbaka. Han är utbildad i Australien – han pratar alltså perfekt engelska. En långhelg i Leipzig rekommenderas varmt!